Etikettarkiv: 40-talet

Lucke

Är jag lik min pappa? Somliga tycker det, jag kan inte se det själv. Men en del egenskaper har jag ärvt. Motviljan mot strumpor och skor. Motviljan mot att sitta runt ett konferensbord (särskilt om det finns en fönsterbräda att sitta på istället). Det romantiska draget.

”Lucke gör sensationsbetonad entré strax efter andra världskrigets slut. I alla bemärkelser är han Albert Bonniers lillebror: 1,74 lång, rund om kinderna, demonstrativt nedklädd. Enligt Åhlén & Åkerlund-mytologin låter Abbe ett PM cirkulera efter Luckes första dagar som ung chefredaktör för Levande Livet. Som representant för ägarfamiljen ombeds han i fortsättningen uppträda i skor, med långbyxor och helst hålla fingrarna utanför näsborrarna under sammanträden” skriver Björn om min pappa, och citerar Gustav von Platens Resa till det förflutna: ”Han är tjommen i uppkavlade ärmar och uppfläkt skjorta”.

Min pappa ville bli skådespelare när han var ung, inte direktör. Familjen hade ingen förståelse för det. Hans pappa och farbröderna knuffade in honom i företaget, som han uttryckte det. Så han blev direktör – men bara på sina egna villkor. Direktören var bara en roll som han spelade. Den privata rollen, som sig själv, var han väldigt rädd om. Han var hemlighetsfull, jag tror att det bara var ett fåtal personer som verkligen kände honom väl.

Även på jobbet var han en typisk lillebror, en slarver och romantisk charmör som inte brydde sig om pengar egentligen. Barfota om möjligt.

09_lucke

Fast när jag har tänkt på det senare har jag undrat om det verkligen var familjen som tvingade in honom i företaget. Varför skulle de ha gjort det egentligen? Lucke var ju yngst, han kunde väl ha fått göra vad han ville. De två äldre bröderna Abbe och Jojja var redan inne i verksamheten. Han kanske valde att förklara det så för mig, det kanske var ännu en historieomskrivning? Ett sätt att förklara bort ett tveksamt val?

Jag kan mycket väl tänka mig att han i grund och botten var intresserad av livet som företagsledare. Där fanns många lockelser. Makt, kvinnor, pengar. Sånt som hans morfar August från Hedemora bara kunnat drömma om. Han kanske inte i själva verket behövde en så väldigt hård knuff för att gå i pappas fotspår. Men om det passade hans romantiska självbild bättre kanske han förstärkte knuffen när han berättade om det.

Med tiden kanske det blev en sanning även för honom själv: Lucke, den känslige killen som ville bli skådis, men som tvingades in i företaget ganska motvilligt.