Gerhards äkta ättlingar

Det blev många dödsrunor i tidningarna när Lucke dog. Det stod om Fantomen, mentholcigaretterna, rosorna, glittret i blicken, lillebrorsigheten. Flera av dem slutade med ”sörjs närmast av hustru och fem barn”.
Fem: inte sex.

Vår 13-åring blev väldigt ledsen när hon såg en sån runa i Expressen. Hon skrev ett argt mail till Expressens familjesida. Nästa morgon var det en ny nekrolog införd, signerad Cecilia Hagen, där det stod att Lucke lämnade sex barn efter sig.

Samma dag ringde Cecilia till mig. Vi hade aldrig träffats eller pratat men jag visste att hon var min syssling, dotterdotter till en av Tors systrar.
– Har du fått ett ex av boken Gerhard Bonniers Ättlingar, frågade hon. – Alla är med, utom du och de andra utomäktenskapliga barnen.

Det verkade konstigt. Nej, jag hade inte boken. Cecilia tipsade om att min kusin Carl-Johan kunde vara rätt person att fråga efter den. Jag skickade en fråga till Carl-Johan som svarade:

Anna,
Beklagar djupt Lukas bortgång.
Det finns flera böcker om Bonniers förutom ”Gerhard Bonniers Ättlingar”, som du kanske har intresse av, t.ex Den förste Bonnier av Svante Hansson, och Litteraturens Örtagårdsmästare av Per I. Gedin.
Om du är snäll och meddelar adress så låter jag buda över böckerna.
Vänligaste hälsningar
Calle

GBÄ_504x788Dagen därpå kom böckerna. Gerhard Bonniers Ättlingar, fint inbunden i någon slags grått linneband. Cecilia hade rätt – varenda en av de nästan 900 ättlingarna fanns med i boken, noggrannt redovisade med personuppgifter och släktband i olika tabeller.

Men inte jag. Inte min utom äktenskapet födda kusin, inte min utom äktenskapet födda farbror.

Jag ringde släktforskaren på Uppsala Universitet som stod som ansvarig för sammanställningen och frågade varför.
– Det var så uppdraget var formulerat när jag fick beställningen av Bonniers familjestiftelse, svarade hon. – De utomäktenskapliga skulle inte vara med.

Det lät helt obegripligt. Jag tog reda på att min kusin Hans-Jacob ”Nisse” Bonnier var chef för stiftelsen och ringde honom.
Han verkade bli störd av frågan.
”Det var ett beslut vi tog”, var allt han ville svara.
Jag gav upp att försöka förstå.

 

10 reaktioner på ”Gerhards äkta ättlingar

  1. Åh Anna. Du berör mig. Med dina texter. Med som någon skrev på facebook, din återhållna ilska eller sorg. Sluta aldrig skriva. Det är texter som dessa som faktiskt ändrar något. Jag tänker på hur mina barn ser det som helt självklart att man ska kunna gifta sig med vem man vill, oavsett kön. Så var det inte när jag var 12 år. Jag betvivlar starkt att dina syskons barn kommer att kunna behålla det här synsättet på släkt och arv. Det ändrar sig. Och du gör att ändringen går snabbare.

  2. Jadu Anna, du vet ju vad jag tycker, och inte att förglömma, en viss procent av de ”äkta” är i grund och botten mer osläkt genetiskt än de utomäktenskapliga där det är helt klart vars generna kommer ifrån. ;)

  3. Vet du, jag är också uppväxt med berättelsen om hur min morfar var oäkta barn till hr Bonnier. Det verkar finnas en hel drös…

    1. Det känns inte helt osannolikt. Vad heter/hette din morfar? (Du kan maila mig om du vill, om du inte vill skriva om honom här.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *