En reflektion kring Tomas Franzéns mediekonsumtion

Vad handlar egentligen ”Lucke & Lull” om?
Om ett arvskifte. Om hur Bonnierfamiljen håller ihop aktierna, sin förmögenhet, sin makt.
Men boken försöker också fånga en rörelse inom familjen, ge en bild av en delägarkrets som successivt fjärmar sig från sitt publicistiska arv.
En gång i tiden kallade sig delägarna ”bokförläggare”. Även om vissa av dessa ”bokförläggare” aldrig förlade några böcker i praktiken.
Titeln var en påminnelse om att delägarskap från början hade förutsatt praktiskt arbete i firman. Skulle man vara ägare skulle man också kunna läsa, redigera och publicera manus.
Det är inte längre ett krav.
Å ena sidan kan vi vara glada för det. Om alla 76 delägare i Bonnierkoncernen skulle kräva kontor på Albert Bonniers förlag – skulle det inte nödvändigtvis gagna litteraturen. En del av professionaliseringen av ägandet och styrningen av koncernen var oundviklig. De som äger och leder ett internationellt mediekonglomerat kan inte ha fingrarna i allt som produceras. Det säger sig självt.
Samtidigt tror jag att Bonnierfamiljens rent handgripliga kännedom om böcker och tidningar var en framgångsformel för sin tid. Abbe och Lucke Bonnier – två av huvudpersonerna i min bok – var överklassbarn uppvuxna på Djurgården, men lyckades förvalta och starta några av sin tids mest populära veckotidningstitlar. De växte upp med förläggare, författare, journalister. De var kapitalister som älskade media. De var media.
Är det möjligt i dag att göra både och? Att förena en direktörsroll på Bonnier med äkta kännedom om och kärlek till böcker och tidningar?
När jag läser de första intervjuerna med Bonniers nya vd Tomas Franzén funderar jag över detta. I Expressen i helgen sade han till reportern Karin Sörbring att han inte har tid eller tyckte det var ekonomiskt tillräckligt prioriterat att hålla sig med Dagens Nyheter i veckorna. Bara under helgen. Hans tv-tittande tycks reducerat till morgon-tv och enskilda nyhetsinslag. Han läser romaner på semestern.
Franzéns medieintag – mest nyheter i affärspress och kvällstidning i mobilen – är förmodligen en ganska bra spegel av vad direktörer i hans miljö konsumerar. Och det är väl delvis därför som det går så dåligt för branschen: det är inte längre obligatoriskt för en man med Franzéns ställning i samhället att hålla sig med bred dagstidning i veckorna eller regelbundet köpa skön- och facklitteratur.
Lönlöst att moralisera över de prioriteringarna.
Man inser dock allvaret för affärsmodellen. När inte ens Bonniers tillträdande vd känner sig tvungen att läsa Dagens Nyheter eller Augustprisvinnare, vem behöver då göra det?

En reaktion på ”En reflektion kring Tomas Franzéns mediekonsumtion

  1. Congratulations on having one of the most sophisticated blogs Ive come across in some time! Its just incredible how much you can take away from something simply because of how visually beautiful it is. Youve put together a great blog space –great graphics, videos, layout. This is definitely a must-see blog!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *