Om limousiner

weyler

Ett sms från redigeringens slutskede. Skickat av mig till förlaget. Jag sparade det eftersom jag tyckte det fångade något bisarrt och lite underbart med reportageböcker om mycket förmögna. Det är alltså inte limousinerna – på Lukas Bonniers begravning på Dalarö 2006 – som ska strykas, utan min uppgift om att dessa var vita.
De var säkerligen inte vita. Det var min fantasi som skenade. Limousiner bland Dalarös inbodda kulturkåkar är bestickande i sig. Av någon anledning nöjde jag mig inte, utan skulle ha dem vita.
Replikväxlingen säger något om journalistikens faror. Hur många detaljer som omedvetet kan ha förbättrats under resans gång. Hur man försöker stoppa dem i sista sekund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *