Lull och Lucke, Lucke & Lull

Historien börjar några dagar före jul 1961, när Annas mamma och pappa fick ett häftigt återfall av lust på en julfest och Anna blev till, trots att hennes pappa skulle gifta sig med en annan bara några veckor senare.

Eller så börjar den 1691, när Annas farfars farfars farfars farfar föds i Dresden i Tyskland. Eller 1837, när hans sonsons sonson Albert Bonnier grundar bokförlaget som ska bli Bonnier AB och slår fast att döttrar och oäkta barn inte kan äga andelar i företaget.

Man kan också tänka att den börjar i sommaren 2011, i en liten stuga på Gotland när Anna berättade för Björn af Kleen om sina föräldrar och deras osannolika kärlekshistoria.

Hur som helst: här är bloggen om Lucke & Lull: boken, föräldrarna, arvstvisten. En historia som kanske bara har börjat.

4 reaktioner på ”Lull och Lucke, Lucke & Lull

    1. Kan det vara bloggimpen som har skrivit? Just när det gäller välkomstinlägg får man lov att sväva lite på författarskapet.

  1. Hej ! jag såg reprisen på efter 10 idag 11 dec . såg intervjun om lucke lull, om att bli erkänd in i ”höjdar” familjer .satt tyvärr och log. Jag kommer häller aldrig att bli erkänd , min riktiga farfar kommer från en adelsfamilj, min pappa blev godkänd av min farfar men vi blev inte informerade om när han dog, min vår pappa dog när jag var barn och pappa var försfödde av min farfar, min farmor var inte tillräckligt fin för att bli accepterad av hans föräldrar för hon var bara en vanlig kontorist. hade jag varit rik hade jag bestridit det hela med att få adels titteln , något arv är inget att tala om. är inte intresserad . men bara för att få skriva dom på näsan skulle det vara lite ”roligt” Tyvärr har jag inte läst boken. har svårt med konsentrationen med att läsa. men tyckte att det var intressant ämne som tas upp om adelsmäniskornas såkallade övertag . med makt att det finns fortfarande i vårt land .MVH susanne.

    1. Hej Susanne, tack för att du hörde av dig. Det är nog många som delar vår erfarenhet, inte bara i adliga eller rika familjer. Man skulle ju önska att alla barn var välkomna till sina föräldrar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *